Puntarenas by Night

När jag kom till Puntarenas (en strandstad) sa försökte jag byta mina pengar sa snabbt som möjlig, för jag ville inte spendera natten ute. Det fanns oerhört manga uteliggare i den staden pa grund av fattigdom och om de fick chansen skulle de försoka rana mig för att de är sa fattiga.
Men ingen bank ville byta mina pengar och vissa banker hade hunnit blivit stängda för dagen. Jag hoppades pa att de kunde byta mina pengar dagen efter. Men jag var nu tvungen att spendera natten ute.
Först sa tillbringade jag min tid vid en strandresturang (jag köpte ingen mat eftersom min budget skulle räcka för att ta mig till San José och internet pengar). Där kunde jag ta vatten gratis och det fanns mycket folk, sa risken för att bli ranad var inte sa stor. Efter att restaurangerna hade stängt sa började jag ga för att hitta ett annat bra ställe. Men plötsligt kom det fler och fler uteliggare emot mig fran flera hall.
Min syn förändrades. De var zombies.
Jag kände att jag var tvungen att ta mig till en högre höjd. Banktrapporna. Jag satt där och spanade at alla hall. Flyttade mig till mitten av banktrapporna.
En vakt kom fram till mig och sa att det var farligt här ute. Jag sa att jag tittar at alla hall. Fullt fokuserad. Allt kändes som ett dataspel. Efter att vakten hade gatt sa gick jag till ena bankväggen och tryckte. Där hade jag en bättre syn över omradet. Det fanns tre ingangar i stort sett och allihop befann sig pa en lägre höjd. Vakterna hade ett vakthus som täckte den fjärde ingangen av omradet. Det kom fram en person till mig som var en kvinna som ville ha en cigarett eller busspengar. Jag var pa helspänd när hon kom och reste mig snabbt upp pa fötter. Men hade händerna i fickorna för att inte verka offensiv.
Senare efter det sa gick det nagon timme. Jag insag att jag skulle somna där jag var snart och det var ingen säker plats. Jag hade tidigare funderat pa att lägga mig pa en plattform som fanns framför mig. Den var högt upp, avspärrad och jag hade inte sett nagon ga upp där tidigare. Och den hade bara en ingang och man kunde ligga där utan att bli sedd. Jag hade ocksa beräknat att jag skulle hinna ta mig upp pa fötter snabbt för att kunna försvara mig bra och inte bli överaskad. Men ocksa sa att det inte kunde komma sa manga zombies pa samma gang. Eller omringa mig. Typ som i cs. Eller vampire slayer. Jag tror att jag har blivit lite paverkad av bade Southpark (tv-serie) och dataspel. Om det är bra eller daligt vet jag inte.
Jag tittade mot vakthuset och sag att det var mörkt. Sa jag tittade mig om och kollade om nagan annan sag. Sedan gick jag uppför trappen till plattformen. Jag lade mig i mitten mot väggen för att inte bli sedd. Sedan hade jag öron och ögonen öppna för andra zombies (jag tror att just ”zombies” för att de hemlösa gar sa langsamt).
Flera ganger trodde jag att jag hörde nagon, men det kom aldrig nagon. Jag reste mig aldrig upp för att undvika att tillkänna ge mitt gömställe för zombisarna. Jag somnade hela tiden fran och till. Varje gang jag vaknade sa kollade jag snabbt mot ingangen heller hörde febrilt efter fotsteg. Varje rörelse eller nagot som liknade en zombie tittade jag efter. Överlevnads instinkten. Antingen fly eller försvara sig. Jag valde att försvara mig. Kanske för att jag inte kunde fly nagonstans. Vem vet?
Sedan sag jag ljuset. Gryningen. Jag hade överlevt natten.

Nästa dag sa försökte jag byta mina pengar pa andra banker som var stängda dagen innan. Men ingen ville ha svenska kronor. Sedan kontaktade jag min mamma via ett internet café och jag var ganska orolig för att det skulle kosta för mycket (där fick jag ett nummer för att ta ut mitt betalkort som skulle komma pa fredagen dagen därpa, just da var det onsdag). Jag hade inte sa mycket pengar just da och ville gärna ha rad med en buss till San José. Att lifta kändes lite riskabelt och jobbigt.
När jag kom fram till bussen till San José, sa visade det sig att jag inte hade tillräckligt mked pengar i alla fall. Jag saknade 800 colones. Skit! Tio min kvar innan bussen skulle sticka. Jag tog upp en oanvänd tejp rulle som används för skavsar. Sedan gick jag runt och fragade om folk ville köpa den. Som tur var sa var den en sjyst kvinna som maste ha sett hur desperat jag var, för hon köpte den. Yes. Jag har klarat mig ett tag till.

San José
Konsulat. Vad är det för nagot egentligen?
Ingen bank ville byta mina svenska pengar. Sa jag gick till det svenska konsulatet.
Men det var typ nedlagt och hade sin lokal i nagot annat företags konorslokal. Men det fanns tva personer som försökte hjälpa mig, typ. De skickade mig till en annan bank i närheten, men det var samma visa där ocksa. Sedan bad de mig ga till en bank langt bort at helvete med en taxi, men hur fan ska jag göra det när jag, just da inte hade nagra pengar alls?
Sa jag vägrade. Jag undrade om det fanns en svensk person kanske som kanske kunde byta mina 300 kronor, eller om jag kunde lana pengar fram till pa fredag. För jag ville inte testa hur det var i San José pa natten.
Efter mycket tjafs och väntetid sa fick jag byta min svenska kronor mot dollar. För jag fick prata med en svensk kvinna som jobbade hos ambassaden i nagot annan latinamerikanskt land och hon skulle komma till Costa Rica dagen efter. Sa efter att jag förklarade min situation sa kunde hon ta mina svenska pengar dagen efter och jag kunde byta med de som arbetade pa konsulatet (som var nedlagd?) Ja. Jag har överlevt.

Sahär efter at hade det varit enklare om jag hade vetat att man kunde överföra pengar via Western union och ta ut dem lite här och var i Costa Rica. Da hade det inte varit lika svart eller behövt sova ute. Och nu kommer jag alltid att sprida ut mina pengar och förvara dem lite här och var. Resecheckar är ocksa bra att ha med sig sa att man kan betala med eller ta ut pengar pa andra banker.
Jepp. Sa är det