Vardag nagon annanstans…

Jag vaknar upp en trejde gang i ett morkt rum. Klockan ar runt 11.00. ”Aja, inte sa sent i alla fall.”
Jag gar upp for en trappa som jag kanner igen val. Sa fort jag har kommit upp sa springer en svart liten

Chill I San Juan Del Sur (Nicaragua)

Vaknar upp annu en gang, fast i ett varmt och svettigt rum. Solstralar lyser igenom sidan pa taket. Ser pa klockan att den ar 10.00. Kanner mig utvilad och redo for att ga upp. Jag forsoker halsa pa personerna som jag hyr av, men de igonerar mig som vanligt.

Vardag i San José

Vaknar upp i ett mörkt rum. Hör hur en kvinna i andra rummet skriker gällt genom mina öronproppar.
”Kan hon inte halla tyst?”
Jag undrar vad klockan är,

¡Salsa, baa, barapaba!

Yes! Hittade salsan tillslut! Dansar valdigt mycket salsa just nu och andra latinamrikanska danser. Hittade en speciell dansskola som har manga lektioner som ar riktigt bra. Men det ar som Jocke sa

Puntarenas by Night

När jag kom till Puntarenas (en strandstad) sa försökte jag byta mina pengar sa snabbt som möjlig, för jag ville inte spendera natten ute. Det fanns oerhört manga uteliggare i den staden pa grund av fattigdom och om de fick chansen skulle de försoka rana mig för att de är sa fattiga.
Men ingen bank ville byta mina pengar och vissa banker hade hunnit blivit stängda för dagen. Jag hoppades pa att de kunde byta mina pengar dagen efter. Men jag var nu tvungen att spendera natten ute.

”Don´t worry about a thing, cause every little thing, is gonna be alright”

Stranden
Jag tog mig över till stillahavs kusten vid Mal Paìs i Costa Rica. Pa vägen träffade jag fler backpackers som ocksa skulle at samma hall. Och sa träffade jag en gammal surfare/hippie/programmerare som hjälpte mig mycket att komma rätt. Och där fanns det jag sökte efter, palmer med kokosnötter, vitastränder och en massa olika surfare. Riktigt najs. Men ocksa hittade jag ett hostel som heter Tranquilo (betyder lugn). Där bodde det en massa sköna surfare och man fick pannkakor till frukost. Det var lite farlig bara för man fastnade mycket pa Tranquilo med engelsk talande folket där, istället för att ga ut och träna min spanska.

Men da hände det…

”I’ve working hard for the money, hard for the money, hard for the mone…hey! No money?! I PAY YOU MONEY?!”

Varit pa farmen i en vecka nu. Det har varit en speciell upplevelse. Familjen har varit snälla och trevliga. Maten har varit god (alltid bönor och ris med nagot extra) sa där kan jag inte klaga. Jag har
varit för det mesta ensam, men de tre senaste dagarna har tva kanadensare varit pa samma gard. De var trevliga typer som ungefär har samma mal som jag med resan. Desto fler desto roligare. Allt har

”No Paso”

Jepp. Pa väg till farmen som jag skulle bo sa var det en massa hinder. Det regnade en hel del som gjorde att stenar och lerjord hade fallit ner pa vägarna (Costa Rica är väldigt bergigt). Och bussen som jag akte med fick stanna och alla passagerare fick ga. Men som tur var sa blev jag och nagra till upplockade pa vägen. Men när jag väl skulle aka den sista bussen sa var den inställd pa grund av vädret.

¿Hur ska jag göra?

”Are you a terrorist yes/no?”

Ja, antligen framme! Skont att slippa jobbiga USA som staller dom mest idiotiska fragorna. Vem ar det som sager jag till fragan om man ar terrorist? Tror de seriost att en terrorist skulle saga ja?

I Costa Rica sma duggar det, men det ar valdigt behagligt klimat och vader. Vet inte hur varmt det ar men man kan helt klart ga i t-shirt och shorts.

Ska nu hitta min buss vidare till garden.

¡Hasta lluego!

Sådär!

Nu bär det snart av. Har packat ner allting som jag behöver. Känns lite overkligt att det är imorgon som jag ska åka. Det har alltid varit någonting i framtiden som jag skulle göra. Men jag ser fram emot det som tusan.